Min prins Oliver

Vi gick på mer eller mindre plogade gångvägar idag istället för den vanliga rundan. Snickan var med, pigg och glad, full av energi som vanligt. :-p Vi var väl ute ungefär en timme och även om vi inte gick lika fort som vanligt så var det ganska mycket tyngre, så lite motion fick man ändå. :-) Idag började Heléne och Filippa på babymassage på BVC. *lite avis* Vill också, men det blir väl först om en månad antar jag. Jag bestämde mig för att åka buss till Huddinge Sjukhus, hade jag tagit bilen hade det antingen blivit att släpa runt på babyskyddet, som är himla tungt och otympligt, eller ta med vagnen och flytta över honom från skydd till vagn och sen tillbaka till skyddet. Så eftersom han ändå sov i vagnen efter promenaden åt jag en snabb lunch och bestämde mig för att åka buss. Det gick bra faktiskt! Nu har jag släpat vagnen både på och av bussen utan hjälp, och det funkade. Är alltid så nojig innan jag har testat en sak och vet att jag fixar det.
:-p Fast folk var väldigt hjälpsamma och trevliga och erbjöd sin hjälp väldigt ofta, men det kan vara skönt att veta att man klarar sig själv i fall man måste. :-) Höll inte på att hitta bussen när jag skulle åka hem, fattade verkligen inte vart den gick ifrån, letade som sjutton och frågade folk. Sen såg jag den helt plötslgt åka förbi och ner mot vägen och jag kutade efter som en hund, fastnade i snömodden och släpade och slet :-p Då låg hållplatsen nere vid vägen och en bit bort, jättesnäll bussförare som väntade och var himla trevlig dessutom. :-) Återbesöket gick iaf bra, fick träffa en barnmorska och gå igenom hela förlossningsförloppet, varför det gick som det gick och gå igenom dem medicinska termerna i förlossningsjournalen. Det tyckte jag var jättebra och barnmorskan var väldigt trevlig och bra, förklarade allting så jag förstod och jag fick själv berätta hur jag hade upplevt det och det jag kom ihåg. Jag kom ihåg siffror vädigt bra, tider och centrimetrar och så, så helt borta  var jag inte.:-p Fick veta att även om jag hade hållt ut och kämpat på i flera timmar till så hade det antagligen blivit ett snitt iaf efersom Oliver låg åt fel håll. Alltså, han låg med huvudet neråt som han skulle men sen låg han med ansiktet åt fel håll och det var därför han aldrig sjönk ner. Ofta går det bra att föda barnet fast det ligger så, men om det är stort blir det svårare och Oliver var ju ganska stor, hela 4415 g vägde han, guldklimpen! :-) Tyvärr var journalen ganska fattig på information, stora luckor där det typ inte hände nånting, fast det gjorde det ju, och vissa saker kunde omöjligt stämma, så hon skulle fråga alla som var med om hur det egentligen var. Kändes iaf jätteskönt att få ventilera ut lite med någon som är utbildad för det, kändes väldigt givande, så jag är nöjd. Med alla nedskärningar och allt är jag jätteglad att dem tar sig tid och råd att göra såna här saker, att få komma tillbaka och prata igenom allting. :-) Var ju inne på den avdelningen som vi låg på, såg alla nyblivna mammor, många säkert snittade, som hasade runt och hade ont, kände mest lättnad över att det är över för min del. Oliver väckte iaf uppmärksamhet hos personalen genom att sitta och skratta och vara allmänt söt. Fast en barnmorska frågade om det var hemgång, som om Oliver såg jättenyfödd ut, lite kul! :-p Han skötte sig jättebra under samtalet också, satt i knät hela tiden, och det tog ändå säkert en och en halv timme. Barnmorskan tyckte att han var så otroligt lik mig, jätteskoj att höra förstås! :-) Annars brukar man mest se pappan i bebisen menade hon, och alla säger ju att Oliver är så lik Fhilip, så det var kul att få höra att han är lite lik mig också.
En god middag bestående av lax, ris och sås blev det ikväll och sen lite tråkigt pyssel med papper och räkningar och sånt. I morgon ska vi åka iväg och skriva kontrakt på hästen, sen är han såld på riktigt... Ska försöka fixa några andra saker också när jag ändå är ute och snurrar, Heléne och Filippa följer med så vi får hoppas att dem har tid med det bara.